I dagens DN skriver Fredrik Strage om nya genrer, däribland om den groendes, puttrandes häxhouse- scenen, eller Witchhouse om du så vill. Det är elektonisk musik, med dystra, kanske till och med något dystopiska inslag. Fascinationen ligger i det mörka och i det skrämade. "Popmusiken är inte längre rädd för mörkret" skriver Kristofer Andersson på musiksidan throw me away. Han talar också om att 00-talets dansmusik är något annat än den tidigare dansanta varianten förknippad med sex och droger. Häxhouse kommer smygandes från utkanterna av musikbranschen, från små nytänkande skivbolag som svenska Emotion och amerikanska Tri Angle records.
När pionerer inom genren ska pekas ut riktas fingret mot White Ring, Salem och oOoOO. Tre band som alla delar den elektrikska, likväl psykadeliska, känslan av undergång. Låtar där knarr blandas med dova rop från underjorden.