Show me how you do that trick. The one that makes me scream, she said.. the one that makes me laugh, she said..

"..And I promise you, I run away with you."

Idag var vädret det vackraste på länge, så jag gick ut på en promenad i höstsolen. Jag följde vattnet, längs smedsuddsbadet upp över västerbron. Jag hade mina bruna höstskor i skin på mig och när ingen var i närheten dansade jag i löven. I hörlurnarna dunkade The Cure och jag log mot alla som gick förbi. Många log tillbaka, jag kände mig så himmla lätt!



Imorgon har jag spelning i ungdomens hus i Haninge. Kl 20! Även Gullmarsplan och Komposters spelar, skit bra band som begge spelar rock på svenska. checka deras myspace. Be there, or be square!

Jag tror att jag dog för en sekund när jag hörde detta..



.. men sen kom jag på att det kan jag ju inte göra när det finns sån här musik här i världen.

När jag blir stor vill jag bli en gubbe som läser snusk


kvar är bara jag och den stora väntan

i förrigår besökte jag o alexandra sjön och lyssnade på kul musik. I publiken stod Pelle Almqvist i en orange jacka. Igår besökte jag och stina telefonplan för lite mer av vad vi kallar musik.



The Fourtune Tellers. Hela publiken stampade i takt med garagepopen. one of stockholms finest(bara för att vara sån)



Nu vill jag helst bara gifta mig rikt och leva ett liv i pereferi.

fuck.

i think i think too much






Hösten är kommen och jag är beredd på strid! Mot svenska puckon(SD), basilusker och mot mitt förvirrade huvud. Jag har tänkt mycket på att kultur egentligen är en smältdegel av olika grupptillhörigheter. Orginal som blivit plagiat, inte för att det betyder att saken blir sämre, men grundidén blir alltid vagare ju längre den kommer från skaparen, eller kanske tidsepoken. Det är därför vi alltid stirrar blint och vänder stenblock för att finna de nya vindarna. De behöver inte vara några orkanstormar, inte ens en vindpust stark nog att få höstkappan att fladdra. Bara en liten pust behövs för att få ideerna att fortsätta växa.
Männiksan har bevisat att hon är full av ideer. Är även andra djur det? Myrstacken brukas ses som ett praktexempel på djurisk ingeniörsteknik, men utvecklingen verkar stå jävligt stilla. Det verkar vara samma jävla barr och toppiga format som för 100år sen. Vart är förtrycket och jättestäderna? Eller är det bara framgång sedd ur en människas synvinkel. Vilken synvinkel är rätt? Finns det något rätt?
Kultur uppfanns(så att säga) när grundbehoven var tillfredsställda (dvs. tak över huvudet, mat i magen & möjlighet till utveckling) Ibland får jag samma känsla som när man får klipulver under skjortkragen- ett överjordiskt obehag; Är kultur bara något människan skapat för att få tillgång till lättligänglig underhållning under tiden vi lever? Varför bryr vi oss om den i huvudtaget? vad fan spelar det för roll hur mycket jag lyssar och tycker om musik, när inget kommer finnas kvar i slutändan? Är det bara en överstatlig mobil för att kontrollera folkets hjärnor?

 

Hösten är här. Jag älskar det.



Ingenting kan få mig att bli arg. Förrutom rasistsvin. Imorgon håller de (SD) tal på plattan mellan 15-17. Låt dem inte komma till tals!

För att tala om någonting helt annat- The Vaselines har äntligen släppt sin andra platta. Det tog 20 år, så mina förhoppningar är, inte så förvånade, skyhöga. Enligt DN är poplåtarna lika fjäderlätta och charmerande som de var för tjugo år sedan. Hur de lyckats med det är en annan fråga. Men jag vill höra plattan NUNUNU!



land of the 1000 dancers skrevs och framfördes egentligen av chris kenner. Men "na-na-na-nan:det som låten kanske mest karakteriseras av var egentligen en fel sjungning av frontmannen i cannibals. Ett misslyckande leder till ett fett genomslag och plötsligt står de som förband till beatles på deras andra amerika- turnering. se så kul livet kan bli.

Live Imorron; Black Feet



Black Feet- Imorgon har de sin första spelning! Det blir här i stan, på Lilla Hotellbaren kl 21. Så om du är sugen på att dricka lyssna på ett nytt och fräsht garage/ pop/ punk band från huvudstaden- Dra dit!

Black feet på Myspace

darkland

Edgar Allan Poe måste ha varit galen. Svarta katten är nog en av de bästa novellerna genom tiderna. Läs den i mörker, när regnet smattrar mot rutorna.


Ett äpple i ett hav. Flytandes. Svävandes?

Den här bilden är så jävla ful! Gillar det.


1.Curryketshup! Är fortfarnade totalt & förvridet förälskad i.. Curryketchup.
2.Bottenlös Ilska. Disskuterade nyss invandringspolitik med en äldre kvinna som sympatiserade med SD. Vart i helvete kommer de fientliga ideerna ifrån?
3.Alex & jag tisslar & tasslar. På lördag spelar vi på övervåningen på ACE. shyssta puckar! Musiken kommer bli FET!

4. DUM DUM GIRLS ! Vad kan sitta bättre än ett band som tagit bandnamet av en Iggy Pop låt (Dum Dum Boys) & som nyss släpte en singel döpt efter Nordirlands bästa punkare; Stiff litte fingers? Juste; Alla är dessutom råcoola brudar!


Häxhouse

I dagens DN skriver Fredrik Strage om nya genrer, däribland om den groendes, puttrandes häxhouse- scenen, eller Witchhouse om du så vill. Det är elektonisk musik, med dystra, kanske till och med något dystopiska inslag. Fascinationen ligger i det mörka och i det skrämade. "Popmusiken är inte längre rädd för mörkret" skriver Kristofer Andersson på musiksidan throw me away. Han talar också om att 00-talets dansmusik är något annat än den tidigare dansanta varianten förknippad med sex och droger. Häxhouse kommer smygandes från utkanterna av musikbranschen, från små nytänkande skivbolag som svenska Emotion och amerikanska Tri Angle records.
När pionerer inom genren ska pekas ut riktas fingret mot White Ring, Salem och oOoOO. Tre band som alla delar den elektrikska, likväl psykadeliska, känslan av undergång. Låtar där knarr blandas med dova rop från underjorden.




Hardcore

Jag vaknade med solen i ansiktet. Smärta! Lovisa och Mickis(de jävlarna) har kickat ut mig från mitt eget rum. Illa! 



De bästa konsterterna är hardcore-konsterter. Det är ett faktum som jag kommer att hålla sten hårt på. I alla fall efter den här sommaren. Fösta inblicken och kicken var på Trash Talk på WOW. Nummer två var på The Rats(som i själva verket var Gallows, under falskt namn. Hur bra låter inte bara det liksom?) i Leeds. Under sånna typer av konserter är det någon typ av kollektiv spärr som lossnar. Gammal som ung dansar och rockar som om det skulle vara sista dagen på jorden. Svetten skvätter och adrenalinet pumpar.

Kolla in det här! (lite kasst ljud)


RSS 2.0