Att kompositörer från CCCP var helt fantastiska går inte att undgå

Kino var ett rockband bildat i Lenningrad 1981. (Alltså fyra år innan Gorbatjov införde Glasnost(öppenhet)) Bandet inspirerades av Joy Divison och Beatles. Frontmannen sade i en intervj att han skulle bli Rysslands egna Duran Duran. Bandet var mäkta populärt men splittrades när frontmannan Viktor Tsoi avled i en bilolycka 1990.

Jag ska inte ljuga- det här inte det vackraste jag hört. Det är inte vackert alls. Men sångaren, skådesspelaren och poeten Vladimir Semjonovitj Vysotskij skrev samhällskritik och protestlåtar i ett Sovjet som annars var så fattigt på just den varan. Hans musik spreds med kassettband och killen är en rysk trubadur i klass med vår Cornelis.

Om exakt en vecka drar jag och stålis ut på nya äventyr som kommer påbörjas i, vad som förrut stavades CCCPs, trakter. Idag heter landet bara Ryssland, eller Россия, om man ska stava det kryliskt.
I Ryssland ligger Moskva, från Moskva- eller närmare bestämt stationen Ярославская- avgår den mytomspunna Transibiriska järnvägen. Världens längsta som tsar Alexander 1891 kommenderade att bygga genom den ryska vildmarken för att binda samman huvudstaden med havet och naturtillgångarna. Järnvägen har sedan dess transporterat både naturtillgångar och gulagfångar. Idag även västerländska turister, precis som jag och Stina som gladeligen betalar av våra ihop skramlade pengar för att leva som fattig(are) på järnvägen som bär på mer historier och lidanden än vad mitt huvud kan lista ut.
UlaanBaatar, eller  "Röd Hjälte" som staden (Mongoliets enda?) betyder. Där ska vi i alla fall hänga ett par fyra dagar sådär. I den staden händer i stort sätt inget, så vi kanske beger oss ut i vildmarken. Det är -10 grader där just nu, och jag är kanske inte världens störste friluftsmänniska.
Peking, in i Fukashimas strålglans(hoppas jag inte) slutmål och startskott på etap 2- KINA.

Den mongolska rockscenen verkar lida av sjukdomen B, bandet Soyol Erdene som verkar vara det kändaste rockbandet låter som schlager balladrock. Pilots är snäpptet bättre(om du anser att tonårsrock i klass med tokyo hotel är bra)
Landet verkar även ha dess egna Ozzy Osbourne, personigierad i "hårdrocks" bandet Kharanga.

Vad landet däremot bär på är en lång tradition av folkmusik. Horse hed fiddle kallas instrumentet karln här nere spelar på. Det är helt mind-blowing! på gränsen till himmelsk psykadelika.



Ett band som har gjort en bra låt med samma namn som instrumentet över heter Woven hands och kommer från andra sidan havet och världen, Kanada. Så den korta historien om Mongoilsk musik med basis från den älskade faktasidan Wikipedia slutatde i Kanada. Jag verkar vara en jobbigt hjärntvättad västerlänning, hur mycket jag än försöker intala mig om det motsatta.

Den 6 april släpper Riddarna sin första platta och jag känner spänningarna i luften- Det kommer bli en av de bästa svenska skivsläppen 2011. Det är stonerrock på svenska. Eller kanske shoegaze skapad i en grotta med tillgång till en rivig gitarr och en fet bas. Och Pascal skrik. På svenska dessutom.


/>


Smek

Kaddafi är en diktaturets clown, en maktgalning som har lobotomerat sitt förflutna, en obetäksam egoist och en massmördare.

Ett god argumentatör ska även uttrycka något positivt om den motsatta sidan. Ett argument, eller en dataskriven monolog bör inte endsat innefatta att skribenten spyr ord över den förhatliga.
I Kaddafi fallet är det mycket svårt att finna något positivt att anmärka, som bland alla diktatoriska ledare, men om jag ska välja något är det väl hans anmärkningsvädra förhållning till "det andra könet". I dagens DN kan man läsa att hans ideologiska bok, "den gröna boken", innefattar ett stort kapitel om kvinnan. För Kadaffi har det blivit vardagsmat att slänga falska påståenden utan källhänvisning runt omkring sig. I kvinnofrågan har han anklagat väst för att förtrycka kvinnan. Nu vet jag inte exakt hur kvinnans roll ser ut i Libyen men att utläsa från media innefattar kvinnans roll- hemmet, barnen och slöjan.(Inte att förglöma; Svensk media hat en vana ett uttrycka en vinklad syn på arbabvärlden och kvinnansroll där i) Slöjanvändningen  har enligt DN ökats under de senaste åren, vilket är ett tecken på ett starkare förtryck samt patriarkat? Samtidigt som det ur ett västvärlds perspektiv skriker "förtryck" så strävar han efter att kvinnan ska kunna inneha alla poster i samhället, han lade även fram ett förslag om kvinnlig värnplikt (som mötte stor kritik och slopades.) Kaddafi har utöver det endast kvinnliga livvakter och möter helst kvinnliga journalister då han anser att han kan lita på de mer.
Könsfrågan i libyen hamnar genast i ett intressant och otippat ljus.

Från ett land som kallas "världens mest jämnställda land", från ett land vart jag följer folkkamp från soffan och frukostbordet, från ett land som fortfarande kämpar för kvinnans rättigheter i det dolda, från ett land som allt mer faller ned i likgiltighet och förslapphet, skickar jag över mitt stöd genom tonerna  till "Power in The Darkness".
Det här är arabvärldens kamp och revolution och jag önskar och hoppas för allt i världen att USA håller sina oljetörstande fingrar i styr och låter folket med samstöd av FN (för att skydda folket från massaker i Libyen) sköta sin revolution i fred! Det här är det arabiska folkets tid för upprättelse mot fördommar och terrorismanklagelser.

Utanför fönstret lyser solen, fåglarna kvittrar och någon(okänd) spelar "Beautiful day" av U2 på högsta volym. Trots att balkongdörren är stäng strömmar musiken in i samma takt som solljuset. Tack du odisskreta främlig, du har precis förvandlat min sinnesstämning från bittert moloken till strålande vacker!

Och, innan jag hann skriva klart den här ordraddan börjar främlingen spela "In the name of love". Mitt i Stokholm, kan svinhögt, en svinkall dag, förvandla världen till svinbra! Tack!

Svensk media har tjatat och lovordat Norman Blake's och Euros Child's nyfödda "Jonny". Jag översköljdes med tveksamhet när jag såg och hörde första låten "candyfloss" av dem. I videon sitter de och äter sockervadd och enligt ryckten spydde den ena upp hälften efter frossandet. Där har ni mitt varnande finger.  Trots barnsligheterna så ligger det ett charmigt och modigt skimmer över mogna män som vågar bete sig som barn (eller om det i det här fallet handlar om regression?!) Nu släpper vi det och återgår till det jag vill ha sagt; Låten under är fantastisk!

Idag ska jag simma om jag orkar och har råd. jag ska även träffa Ellen och fönstershoppa prettofilmer.

Allt med den här låten videon och bandet är klockrent och oäöverträffligt.

Jag är trött på iskyla och vinterfrost
Jag är trött på anklagelser och uppbrott
Jag är trött på kärlek och att tänka
Jag är trött på missnöje och skepp att sänka
Jag är trött på dig och migsjälv

Idag är det bara ni som kan få mig att dansa. De döpte sin första skiva till Bazooka!!! bara det få mig att hoppa högt, av rädsla för det dräpande namnet eller för dess slagkraft- I dön't knöw.

 



Det här är utan tvekan det snyggaste albumomslaget jag sätt. Inte nog med det, det här är den bästa låten jag har hört  i år, 2011.  Witch är inte nya, inte heller berömda eller ökända. "Lazy Bones" trycktes på ett litet skivbolag i Zambia 1975 och skivan, likt minnet av bandet, höll på att gå till historien när en amerikansk skivbolagsägare snubblade över bandet och lät trycka upp några fler kopior.

 Radio Moskow-  Den moderna blandningen av Led Zeppelin, Jimi Hendrix och 13th Floor Elevators. När du behöver den som mest.

Stoppa mig om jag går för fort.

Afrika is the shit! Eller det är ju en generalisering, men det finns musik som väcker en brinnande längtan efter kontinenten. Musik som baseras på andra tankar och erfarenheter än vad radiomusiken gör här. Själv skulle jag inte kunna påstå att jag "levt" Afrika, men jag har i alla fall besökt staden Marrakech i Marocko. Det vill jag själv räkna som gränslandet mellan Afrikas hjärta, Orientalien och Europa. En spännande, vibbrerande brytningspunkt på våran jord. Och platsen befinner sig norr om ekvatorn, i kräftans vändkrets.
För någonstans måste  en resa börja, och kanske börjar Afrika för mig med en mjukstart i Den Rosa Staden. Precis som den gjorde för Brian Jones i Rolling Stones, men han och de andra grabbarna lyckades inte fara mer söder ut. Så vitt jag vet. Men jag har i efterhand hört att de hade lite andra saker för sig i livet.
Är det Exudus jag längtar efter? Precis som Rastafari gubbarna gör? Moder Afrika, magins, solen och värmens kontinent. Hemma.

Innan jag skickar iväg de här orden för allmän beskådning vill jag passa på att välkommna Ali Farka Toure i till kretsen av musikaliska storheter som fått allt för lite erkännande. 

 

Just i denna stund känner jag mig allseles bubblig av lycka. Det är mörkt ute och dessutom natt. Jag har ett hem bo i och en familj och vänner som jag älskar högt så högt.
Jag skrev nyss de absolut sista orden på min universitetskurs och jag känner mig mer förvirrad här i livet än aldrig förr, men jag ska gå in i denna tornado av känslor med förhoppningen av att det hela kommer sluta på den soligare och också ljusare delen av världen. Jag vill sjunga om en sång som "jag borde sjunga på morgen och på kvällen" och "om jag hade en hammare" i den oerhört smilbandsböjande låten nedan, med några av de finare protestmusikerna- Pete Seeger och.. eller jag stannar nog med att bara nämna Segeer för om jag skulle säga att jag hört talas om Lee Hays tidigare skulle det vara en fet lögn, och lögner bör man undvika så gott det går, även om det slinker ut en eller två ibland. Helt vita lögner i sådanna fall- självklart:)
Jag har hört att det mänskliga medvetandet är påväg in i en tid av förändring, och vad jag har hört så låter det som att det stämmer på det flesta. Men det är ju farligt med sådant som stavas generaliseringar. Generaliseringar är nog grunden till flera av de klassificerat fulare och grovre problemen, brotten och stridigheter som mänskligheten åskaffat sig. Men det är nog också en generalisering.

Nu hoppas jag att kvinnliga LO-yrken får en likvärdig lön som mansdominernade LO-yrken, jag hoppas att solen tittar fram genom molnen lite mer för jag blev så glad när den gjorde det sist och jag hoppas att allt löser sig till det bästa. God natt, och lyssna på låten under (det är värt det!) jag gör det nu(för 8e gången i rad!)

Det tycks vara något magnetiskt med Thåström. Speciellt när han ser ut som en tjej och recenserar Ferlin. Nisse Ferlin! Jag minns stunden jag fann dig i ett dammigt rum på Gotland. Sen dess är vi vänner. Ja du med Thåström.

Längtar tills golfsäsongen sparkar igång.