Det luktar som godast i stan vid den här tiden på året. Vårblommorna har nyss slagit ut och jag går runt och snyltar på alla goda dofter exakt överallt. På tunnelbanan luktar det milt av parfym från herr och dam, påsprutat för att locka till sig kärleken. Kungsträdgården står i sin fulla prakt. Träden med den godaste doften är de med de stora ljusgröna blommorna som finns lite överallt, jag tror att det är kastanjeträd. Själva trädet är ganska fult i sig, blommorna också. Men doften får alla doftsensorer att bli galna. Jag har också utnämnt The Doors "waiting for the sun" till den absoulta majplattan. Låtar som "Hello I love you" "Love Street" är läskande och tillfredställande. Passar trädens sötma alldeles utmärkt. Att lyssna till "Wintertime love" är som att dansa vals på ett blomsteräng. Längtan efter något mer. Och att sakta börja se. Psykadeliskt och magiskt. Jim Morrison. Jag har läst folk som klagat på hans lyrik, men jag håller inte med. Hela musikkompositionen är perfekt. Med stak betoning på just musikkomposition. För det är han ett geni på, Mr. Morrison. Exprimenterar det kan han. Bandet får syntar att sjunga på ett unikt sätt. We could be so good together Jim! Shit vad många hjärtan han måste krossat.