Igår fann jag en för länge sedan borttappad bit av migsjälv.
Luigi Russolo föddes 1885 och var en Italiensk futurist och kompositör. Han anses vara en av de första, möjligtis den allra första experimentella noise- musikern i historien. Han är dessutom en av de första utövarna av elektronisk musik. Som hjälpmedel på hans konsterter använde han sin egna uppfinning- oljudsmaskinen.
Musiken är som direkt tagen ur en mardröm vilken bara snurrar snabbare och snabbare. Detta gör mig galen;
Han levde och skapade i tidevarvet då det futuristiska manifetet skrevs och då siktet riktades mot det moderna, mot det sömnlösa och mot maskinerna.
"4. Vi förklarar att världens härlighet berikats med en ny skönhet: fartens skönhet. En racerbil med motorhuven prydd med stora tuber som liknar ormar med explosiv andedräkt...en rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake. " (Futuristiska manifestet)
Igår lyssnade jag på P3 kultur då de nämde att syntarnas stomme finner man i det futuristiska manifestet. Utslaget är som synligast om man nämner band som Kraftwerk vilka besjöng motorvägen, maskinerna och det radioaktiva. Metaliska framtidsvisioner som talar för robotoriska samhället. Det hårdnackade, framåtskridande i det futurisktiska verket anamades även av de Italienska fascisterna.
