Jag känner mig rätt tom. Men ikväll ska jag och mina luffare dansa bort olusten.

Förra våren dvs. för snart ett år sedan, var Karen O den koolaste tjejen som fanns och jag ville se ut och klä mig som henne. Hon var, rätt och slätt, min idol. Yeahyeahyeahs album var själva våren för mig. Vad allt var annorlunda då! jag kommer ihåg hur luften smakade. Fågelkvittret, de bristande knopparna, min nitade jeansjacka- allt kretsade kring YYY. Efter att ha sätt "sketetons" video som kom ut här om veckan, minns jag igen förra våren med ett färgglatt obehag, och jag sneglar försiktigt på det som då va stentufft- knalligt blåa jeans, körsbärsblusar och rosa läppar. Musiken speglade klädvalet. Men det gör det nog fortfarande.



kärlek. oxstek.