Publiken är en ung men blandad skara. Ljuset är ovanligt mättat. Kanske är det rökmaskinerna. Hornstull strands scen står tom och publiken inväntar Adam Green under rop och halv entusiastiska stön. Adam Green är den ena halvan från det legendariska NY bandet Moldy Peaches. 2002 släptes hans första solo platta och där efter har fem andra härliga plattor ploppat upp i skivbutikerna. Men det är hans senaste fullängdare- Minor Love- som han har kommit till Sverige för.

Foto: Olle Kirchmeier, rockfoto.nu

Strax innan klockan 23 stiger han upp på scenen. Eller förlåt mig; snubblar han upp på scenen. ”Cigarette burns forever” är intro låten och halvt igenom den kommer han på att han faktiskt ska sjunga också. Han bjuder på en fylledans och faller ner i publikhavet. Han hånglar upp småflickorna längs fram.

Upp igen! Dags för nästa låt! Han sjunger några rader men bjuder snart igen på den avancerade extacy-dansen; Fladdra med armarna, hoppa sidleds, klia sig i skrevet, dyka ut i publiken. Oh, vilken show! Men han glömde bara bort det alla var där för; musiken. Hans band ökar tempo för att täcka över hans misstag. Bra och äldre låtar som ”Gemstones”, ”Drugs”och ”Emily” förvandlades till knappt igenkännbara, ordlösa monster.

Det svider när en artist man tagit till sig visar sig vara ett arsle. Jag tar det personligt. Röjiga konserter är det bästa som finns, efter kulglass, men det här är inte röj. Det är tragik.

En del av publiken går, men de flesta står kvar. Mot slutet av konserten blir han bättre och sjunger si sådär 3,4 hela låtar, där ibland ”Baby’s Gonna Die Tonight” och ”Jessica”.   Han lyckas avsluta konserten med ett förvånansvärt fint framträdande till låten ”We Are Not Supposed To Be Lovers”. Han kompar den med gitarr, vilket nästan krävde en applåd.  

Hur kass Adam Green än var under den här konserten ska det påminnas om hur bra och fin hans musik faktiskt är. För er som inte hört Adam Green så är sanningen den att hans röst är i klass med Iggy Pops och hans låtar underbart flummiga och originella.