Första inblicken jag fick i Velvet Undergrounds exprimentiella och realistska värld var när jag fick Lou Reeds  Transformer från -72 i julklapp av min Lou Reed dyrkande farbror när ja gick i 7an. "Walk on the wild side", "perfect day", "Vicious" etc var alla låtar som fick mig att klara högstadieåren.



Innan ja visste bättre var Velvet Underground bara "banan- bandet" som folk på stan tyckte var trendigt att ha på tröjan, ja vägrade att lyssna på dem då. Första gången jag hörde "Heroin" från plattan Velvet Underground and Nico, deras debut och vilken warhol bananen härstammar ifrån kännade ja; Holly Makaroni! Va fan har ja missat! Den va grym presic som alla deras andra låtar ja hört nu. skivan ligger på plats 13 på roling stones mag. lista över de 500 bästa albumen


Velvet med Lou Reed i spetsen och  John cale på bas, Sterling Morrison på gurra och Maureen Tucker på trummor. hon kom att vara en av de första kvinnorna på trummor. Tillsammans så släppte de 3 skivor mellan åren  -67 till -69 efter det var bandet aldrig riktigt helt, med nya bandmedlemmar och få orginalmedlemmar.

Velvet underground var faktiskt inte så kända när de var aktiva, men idag är de en inspirationsoas för mängder band samt även punken. Bandets musik är rå, vass, djup och vacker med Lou Reeds unika pratsång som är svår att knocka! låtarna tog upp ämnen som på sin tid var tabu-stämplat ; om transvistiter, knark, våld sex mm äkta sammhällskritiskt= realism!



Skivor: 10 st (1967 till -93 från o till)
Rock and roll halkl of fame: 1997
bra låtar: typ de flesta. I'm waiting for the man(utsedd till en av de bästa låtarna, rollingstones mag)  Sweet jane, heroin, run run run, sunday morning..............
Texterna: bland de bästa i världen