varning för Oviktig Info!
Mitt rum stinker bränt! rökelser igen? nej. Vattenpipa igen? nej. gardinerna? nej. Gnuggade ballonger? nope. Det var min finfina tygpåse som fattade eld idag när jag och ellen gick över ett övergångsställe. Det var en cigg som ställde till det. Tack och lov kan stockholmare tala i nödfall; "din påse är typ on fire" sa en skön en. Tack främlig! annars skulle det ligga saker utspridda över hela stan som en efter en brunit ur påsen. Oviktiga för andra, viktiga för mig. typ en grön visselpipa. Textraden "Come on baby light my fire" skulle nog hörts i bakgrunden om livet var en film. Tråkigt nog är livet inte det 

FÖRFÖLJD AV FOTSPÅR

Lee Miller

Jag kom nyss hem från en äventyrsfärd till förortens Ica Maxi. Vägen var mörk och månen full. Tveksamt om jag skulle klara iskylan dit. Men jag kirrade det. Stina också. Vi överlevde. Fingrarna var smått massakerade av kylan, kinderna sönderbitna. Träden gnistrade alldeles förträffligt och för några sekunder blundade jag och stack ut tungan- visst har jag kvar snittsen när det gäller att fånga snöflingor. Det är en sann konstart!

Tidigare idag drack jag alldeles för mycket kaffe med Ellen på stammishaket i gamla stan. Det känns nu. För många koppar svart gör armarna lama och huvudet snurrigt. Det är den ökända koffeinkicken som talar! Det kändes på Maxi, bland alla likbleka, ibland smällfeta, förortsbor är det svårt att koncentrera sig när man är hög på kaffe. Och jag kan inte stava. Middan imorron kommer nog bli bra. Något konstig, men bra. Om 26 timmar är det ett helt annat år, och det här året är slut på saft. Sista kapitlet är över. Kaputt. The End. Snipp snapp på 2009. Männskilgheten överlevde ännu ett år, trots alla orovarslande professior från både höger och vänster.
Attbrpå professior så såg jag 2012 med min sköna mormor och lillebror igår. Den var väldigt amerikansk, det förklarar nog allt! Jag drog på Sixto Rodriguez hemma för mormor, och hon blev blixtförälskad. Det är inte var dag hon börjar sjunga med i låtarna. Speciellt eftersom att hennes engelska är lite knackig. Men den prioriterade man inte under guldåldern. Då vare svenska för hela slanten. Och visst minns 40talisterna tiderna man kunda bli upptryckt mot en vägg av de stora tuffa killarna i kvarteret med dödsfrågan ; "Tommy eller Elvis?" då gällde det att vara listig, för med fel svar fick man kok-stryk och blödande näsa. Tommy Steele eller Elvis Presley. Den ena eller den andra, så enkelt var det på den tiden. Idag har vi en uppsjö av musik- Musik i en sådan mångfaldig djungel att jag ibland undrar om jag någonsin kommer hitta hem igen 

Tiden står stilla. Det är en ovan känsla. Dimmiga minnesbilder av dagar som gått. Ljus. För 1a gången på väldigt länge kan jag ta dagen som den kommer. Liv. Tiden står stilla. Bloggen och musikvärlden tvingas göras det samma. Bio. Hästpojken och Daniel Gilbert. Ofantliga mängder julmat. Tiden står stilla. Skivor. Sovmorgon. Stora tekoppar. Sakta förstår jag var tid är.
Tid är inget.

The Stanley  Brothers. How mountain Gals can love

Ps. Bob Dylan trallar på Stanly Brothers
pss. Brian Jonestown massacre uppträder i sverige trots allt! 8maj. jihoo!

I ett snödränkt stockholm smög Stina och jag runt idag, det var vår traditionella julklappsköp-åt-varandra-dag idag. De overkligt stora snöflingorna slutar inte att förvåna mig. Livet känns fint. Pappa o virre har klätt granen. Jag stog för musiken genom Spotify. Det blev The Pouges och Clash. Vi åt finska kanelpinnar från NK för att krydda till det sekulärt högtidliga. 
Julgransförsäljarna står med högburet huvud och blickar över de barriga gröna. Dem ser man lite varstans så här års, Julgransförsäljarna alltså. En pappa står med ett storögdt barn vid sidan och väljer och vrakar bland granarna. Andedräckten stiger sakta i små moln. Den finaste granen ska dom ha. Den där är för lång, den förr tunnbarrig. Men den där då? Den tar vi! 

När Stina gick till tågdstationen för att åka till jobbet promenerade jag till Gamla Stan. Kollade förbi Bengans- och mitt minne hade inte lurat mig- Hästpojken kommer till Bengans den 28e. Daniel Gilbert spelar precis innan. "Nästan en Broder Daniel återförening" som Stina kolkt sa.



hjärta

Nu vill jag ha..

.. Babyshambles nya album
.. Julafton
.. Ett glas julmust

Music Playlist at MixPod.com

Det har varit en hädelserik helg på det känlomässiga planet(hahh fan..fint uttryckt)Men + är att vi fick finbesök på middag igår, självaste Stina, haha det va kul som alltid. Vi är ganska sköna, vi gick på snöpromenad(för ingen har väl missat att det föll snö igår? underbart) vi snackade med gluckande brunnar och gick på äventyrsfärd i gränslandet mellan vendelsö och Brb. Ja, man blir lättroad när man bor i söderförorten.

En limited edition box med Jimi Hendrix CD+Vinyl+ t-shirts+ DVD mm. släpps den 25 januari.


PÅ FREDAG BLIRE JULLOV!! :D:D:D:D:D

Antikens männsikor hyllade den nakna människokroppen. I Flaming Lips nya livsbejakande video till låten "Watching the Planets" får den nakna kroppen se solljuset igen. Bandet sökte efter statister genom en engelsk musiktidning tidigare i år och fick ihop en ung skara som tillsammans drar rejält i de moderna musikvideo-normerna; ena sekunden är den vulgär, andra konstnärlig. Men jag håller med de gamla grekerna; människokroppen är vacker!

Videon får du se HÄR eftersom tuben inte tillåter nudism :)

Livet är underbart
och ganska förjävligt

                                           

Idag fyller min pappa år. Jag älskar dig! Jag och min lillebror bjöd honom på restaurag. vi käkade pizza. Man känner sig vuxen när man bjuder sin pappa på middag och beställer vin till maten. Det är fint när gatulamporna lyser upp vintermörkret och bildar en liten cirkel av ljus kring den slitna metalstolpen. Precis som det dimmiga molnet av ljud som stereon skapar när du trycker på play. Pappa fick en inslagen Thåström skiva. Be Bop A Lula Hela Jävla Dan. Den va bra. "Kort biografi med litet testamente" känns ärlig och rörande. Lite som om jag va med där på hotellet i Örebro när Clash spelade. Eller att det var en själv som stod nervös inför klassen med vattenkammat hår. Thåström är rätt och slätt en rockfarbror. Eller Räv.

                                

Jossan läste på aftonbaldet; Sonisphere flyttar från hultan till Sthlm. Och gissa vad? Iggy and the Stooges ska dit!!!!!! även Iron Maiden, Mötley Crüe, Alice Cooper hälsar på. 7 augusti är datumet.

Vad gör två tonårstjejor när tristessen knackar på? - Startar ett band såklart!

Jag och Aleese fick ett ryck i skolan idag. Efter att ha dunkat Grisen Skriker, Ebba Grön och annan smaskig blågul punk sprang vi upp till musikmakar-rummet och bestämde oss- Vi ska ge svensk punk nytt hopp!(om vi inte når riktigt så långt så siktar vi på att spela sönder Gula Villan) Det låter ambitiöst- och det är det fann. Speciellt eftersom att Aleese aka Alle inte kan spela något alls, men hon ska lära sig bas har hon slagit fast. Jag aka Woody(haha efter Joe strummers smeknamn, som han tog av Woody Guthrie) ska spela gitarr och trummor. Sammtidigt. Det låter som en omöjlig konst, men vi prövade idag och det lät.. hyfsat(jag använder bara basen, med "fotpedalen"dårå) Jag sjunger och Aleese körar. Men det är ju va d.i.y. punken går ut på- man tar det man har och gör det bästa av det!
Av en slump kom vi på ett ultimat namn: Direkt. Klockrent! Vi hann t.o.m starta en "bandblogg" (layout o shit kommer senare) Där kan ni följa utvecklingen i vårat mäkta avancerade 2mannaband = doityouselfdirket.blogg.se.  Detta är sikkt! :)

ps. nu gäller det bara o se hur länge/långt detta håller. Jag håller tummarna och tårna. Spänn ögonen och öronen!

pussokramskummbanan

                                                  
                   
Iggy Pops senaste fullängdare, Preliminaires, snurrar i CDspelaren. Oerhört skön, nu saknas bara några tända ljus i mitt mörka rum så är jag ett med musiken. Jag köpte den idag, på gamle Pet Sounds(som förövrigt blivit förärad en bok helt om butiken. Det du!) kunde inte låta bli. Fan. Nu har jag fettsugit plånboken ännu mer. Apropå fett. Jag stinker fett. Eller flott kanske. Käkade kebab me far o farbror på Folkets kebab på söder, det e prisvärt. 75spänn för buffee e inte illa. Eller det kostar iof 65 på Kinan på Poseidonstorg men det går inte att jämföra. Den har ändå inte buffe på kvällarna.
Jag tror jag vet varför Peter Doherty ställde in nu. Han satt enligt Thelocal.de arresterad i Berlin, så det va nog lite svårt att ta planet till Stockholm då. Han valde en bra stad att bli arresterad i, Berlin är coolt.

                                                  

No Wave är en genre jag aldrig förr hört talas om. Den Blommande ut under mitten av 70talet i NY och innefattade all sorts kultur; musik, mode, film, konst.. James White and the Blacks var ett av de mest framstående banden och de lyckades med det omöjliga; de blandede punk med jazz! Fan va bra det är!

"Sunday Bloody Sunday" sjunger U2. "Bloody Sunday" sjunger Stiff Little Fingers. En demostration i nord Irland som spårade ur. Förrutom det så är söndag nog den bästa dagen. Då går man till kyrkan. Eller inte. Söndagar kräver inget. Speciellt inte när regnet vräker ned. Om det regnar på julafton flyttar jag från Sverige.
 

Veckans Kassett- Birdynamnam- tar er på en resa genom både tid och kultur;

60talets Jamaica inleder kassetten med underbara Delroy Wilsons reggae. Min husgud Joe Strummer lovordade honom och nämner Delroy i "White man in Hammersmith Palais".
Peter Doherty lättar ankar med Arcady. Låt er vaggas in i hans smust-romantik. 
                                         

Hans skepp finner inte Albion, men det seglar in i Tinariwen's nordafrikanska rythm. Härlig öken-blues. Ökensolen är något  för stark för ett skepp som Arcady, vinden vänder och för oss tillbaka till england.
I en liten pub i London en regnig natt 1962 river The Sonics av låt efter låt. wooooaa!! Killar i mörkt hår och raka kavajer, tjejer kjol och högt hår. En gömd limpa för att lyfta det tupperade svallet. Ciggen klämd mellan läpparna. Får man vara med?
                                                
I dagens Brooklyn bor band som Vivian Girls. Här finns även rykande färska Ganglians som släppt 2 album iår. Låt deras Lo-Fi indie skölja bort sanden mellan tårna. Kanske rester från Sahara.
När vi nu befinner oss i trakterna av New York kanske vi kan besöka Kimya Dawson och Adam Green ett par år tillbaka i tiden. Kimya är klädd som ett lejon och Adam har lyckats få på sig regnbågens alla färger. Dom kallar sig Moldy Peaches.




Music Playlist at MixPod.com

Pete Doherty ställde in. Han gick inte på svensk mark som jag innerligt hade hoppats. Jag och Stina väntade utanför för att kanske, bara kanske, kunna träffa honom och få se honom spela lite. Vid varja hattbeklädd man som gick förbi dunkade hjärtat lite snabbare. Ingen av dem var han. Han kom inte. Det blev en skön gemenskap utanför, så det gjorde inte så mycket. Den här gången. Vi pratade med charmiga Adam Fieck, trummis i Babyshambles. Jag blev utskälld av en ursinnig busschafför. Vi fann några härliga töser vid namn Elvira, Diana, Baba(eva?säg stopp om ja uppfatta fel) och Bella. Kul o ses! :)  

Goddagers medmänniskor! ^^ Hoppas att ni mår fint!?

 fin käpp.

Idag fick vi reda på vem som fick chansen att ta flyget till Bangladesh i min Utveckling och fattigdom grupp. De små lottlapparna lades ned i min hatt, skakades om och drogs. Det blev Melinda som får åka! Hon blev jätte glad, hon strålade. Då gör det liksom inte så mycket att man själv inte fick chansen att få se ett land så olikt från vårat. De var nog inte menat att det skulle bli så. Va tvungen att säga det, även om du inte håller med Lovisa. Du är bra! Det kommer fler möjligher.

Nu sitter jag och lyssnar på Cher(!) egentligen spotifyade jag All Or Nothing med Small Faces eftersom att Alexandra satte på den i klassrummet idag. Det var mysigt. Männsikor är så fina.

Nu börjar festival artisterna presenteras o 2 små fåglar viskade till mig att Babyshambles ska till Arvika och The Ark till P&L. Inte bara det; Babyshambles, Arcade Fire, Håkan Hellström, Black Rebel Motorcycle club & Strokes är några band som troligtvis ska släppa nytt nästa år. Katsching!


This is for all you lonesome people out there: All Or Nothing (Small Faces) (har velat säga det sen jag såg the boat that rocked hah)


Nu ska ja lära mig ALLT om svensk flyktingmottagning. intressant, men pallar inte. Nån som vill byta?

                              rockfoto.nu

Gårdagen var vrickad! Det var länge sedan livet kändes så bra, tack vare 2 personer. Stina min bäste vän och Julian Casablancas. För jag såg honom, Julian asså, min hjälte, idol och husgud. Herrejösses! I ett trångt, svettigt publikhav som guppade fram och till baka av trycket från adrenalin kokande fans. Framför oss på den lilla scenen stod han. Naturkrafterna släpptes lösa. Jag fick spelschemat efteråt så jag sitter och minns alla låtarna nu, vilket jag aldrig gör annars. Spektaklet började typ en halvtimma efter att Ingenting klev av scenen(vilka vi för övrigt missade, förutom sista låten) med Ludlow Street.
Jubel och vildfjärilar i hela magen när Julian självsäkert leende klev in i strålkastaren. Ahhhhhh! Jesus, så jag har längtat efter att få se honom live!
Julian drog även av ett par Bsidor som inte blev lika bejublade som tex. Out Of The Blue, 11th Dimension, Left and Right In The Dark(min favorit^^) Gissa om publiken tjöt av glädje när han körde en omgjord Stokes låt; You Only Live Once. 4 Chords kan inte beskrivas annat än vackert.
Visst var det lite trassel med ljudet, hans röst sköljdes över av instrumentvågor då och då, men han var så levande och absorberande på scen så det gjorde lika lite som ett bananskal på sprucken asfalt. 

Signe, Sara o Carro mötte vi upp efteråt och Carro, Stina o ja bestämde oss för att vara lika Hardcore som vanligt, vi bestämde oss för att vänta och se om Julian skulle komma ut.

Förfärligt nedfrysna, 4 minus och 2 timmar senare kommer han ut. JULIAN! shit! va ska man säga? göra? Snygg som sjutton och snäll som attans va han. Helt underbar! Han var fan mindre än en meter framför oss. Sjukt. Han finns på riktigt, var verklig.
Jag drog fram min lilla frågelapp med snabbfrågor i stil med "mina vänner" (som man hade när man va barn) vilken jag tänkte att han kanske skulle vilja svara på eftersom att jag är för B för att va musikjournalist o få riktiga intervjuer(enligt skit regler, inte enligt mig hah) sluddrande lyckades ja få fram vad jag ville och skrattande fyllde han i 3 frågor. Bingo! första a-kändis "intervjun" va kirrad!



kolla! det e helt gaalet! svaren han skrev ska vara; The Odessy, (vete fan va det står, han förklara men ja minns inte) och The Wheel. :) (ja måla bilden eftersom att vår färgskrivare inte ville lyda)

Carro, Stina, jag och några andra typer vi snackade med vandrade på moln därifrån när Julians manager sa till honom att det var dax att gå till bussen som skulle ta honom till Arlanda.

Kärlek!