Afrika is the shit! Eller det är ju en generalisering, men det finns musik som väcker en brinnande längtan efter kontinenten. Musik som baseras på andra tankar och erfarenheter än vad radiomusiken gör här. Själv skulle jag inte kunna påstå att jag "levt" Afrika, men jag har i alla fall besökt staden Marrakech i Marocko. Det vill jag själv räkna som gränslandet mellan Afrikas hjärta, Orientalien och Europa. En spännande, vibbrerande brytningspunkt på våran jord. Och platsen befinner sig norr om ekvatorn, i kräftans vändkrets.
För någonstans måste  en resa börja, och kanske börjar Afrika för mig med en mjukstart i Den Rosa Staden. Precis som den gjorde för Brian Jones i Rolling Stones, men han och de andra grabbarna lyckades inte fara mer söder ut. Så vitt jag vet. Men jag har i efterhand hört att de hade lite andra saker för sig i livet.
Är det Exudus jag längtar efter? Precis som Rastafari gubbarna gör? Moder Afrika, magins, solen och värmens kontinent. Hemma.

Innan jag skickar iväg de här orden för allmän beskådning vill jag passa på att välkommna Ali Farka Toure i till kretsen av musikaliska storheter som fått allt för lite erkännande.