Det är kul att svenska armén inte har något bättre för sig än att jaga skenande hästar genom stan. Måste ge ett ypperligt kompitent intryck på våra kära turister. Samtidigt så känns ju leken "jaga häst" mycket mognare än "döda mest". Nästa gång det blir högvakt kanske man ska dit. Jag tycker att Sverige ska skapa sin egna version av tjurrusningen i Pamplona. Fast med militär som jagar hästar(som inte blir hamburgare efteråt) Ja menar jag skulle lätt pejja för att se det! För att peppra till svenskTV borde nyheterna spelat Beach House's "Zebra" till detta oerhört viktiga nyhetsinslag.

"Any way you run, you run before us
Black and white horse arching among us"




Och vafan är det för låt jag försöker få fram i inlägget under? bara ssssuperman(som missuppfattade allt) och jag själv som kommenterat. Det är ju jätte kul ju, lite lek sådär en vanlig torsdag. kom igen nu! Du får ju evig ungdom om du vinner! haha

Neutral Milk Hotel för det fina livet! Imorron är det mösspåtagning och valborg. Drick dig full och glöm dina synder. Eller bete dig och synda. Johnossi var förövrigt korta(3 låtar) men bra idag. "what's the point" är fruktansvärt catchy och kommer antagligen bli låten som symboliserar plattan.



God afton!

Paniken kommer krypandes när lamporna släcks
Framtidens tickande bomb ljuder allt högre
På bakgården står en skrikandes massa
"Välj mig!" står det tatuerat 
på pannorna
I en ände som leder till miljarder andra
Står jag stum



1977 släppte Wreckless Eric en låt som heter "Whole Wide World", det blev en alternativ megahit och är listad av MOJO som en av de bästa punkrock låtarna genom tiderna. Under sent 80tal flyttade han till ett tyst hus på den franska landsbyggden med motivationen att han hade lagt sin karriär som "fulltids alkoholist" bakom sig(ref. musikbranschen) Men redan 1990 var han ute på vägarna och turnerade östeuropa i en 60tals Peugeot med bandet Le beat Group Electrique.

Veckorevyn är enligt mig en skittidning men om man jämför den med hur den var på 1970-80talet är det en markant skilland. Då innehöll den tydligen vimmelbilder från punk/rockkonserter och hade flera musiksidor. Ser man på! Här är en helsida från när Wreckless Eric besökte sthlm 1979!

Skönaste albumpromon någonsin, haha:




Aja, det var det. För att tala om något helt annat, eller inte det heller föresten. Lyssna på det här under. En låt säger mer än tusen ord, eller hur är det man brukar säga?



Los Peyotes är ett garage rockband bildat 1996 från Argentina, som frambringar en känsla av sönderknarkad stenålderssemester på Hawaii. Bdaaa!!  Videon över är utöver det den finaste jag sätt på länge!

Alla i Stockholm är så jävla snygga! Det är svårt att undvika den tanken när man ser sig omkring i staden. Alla är supermedveta och vill framstå som gö coola. Det senaste inom indie eller mode. Ingen miss. Men gärna sticka ut- Ser man på; en tvättäkta söderkis!
Alltså är jag hemma igen! Hejhej svearike och blåbärsland! Upp till kamp mot trender och snygghetsfaktorer, jag orkar inte bry mig mer, men blir arg på mig själv för att jag trots allt gör det. Nu blir det att freaka out! Är ni på? 

London var underbart, coolt och ingav en  "hemmakänsla"; som vanligt alltså! Jag förälskade mig i Rough Trade och köpte en tygpåse för att manifrestrera det. Jag köpte även allt för många CDskivor vilket har gjort mig skitpank. Tills alldeles nyss, då jag kom på att det är löning idag. Underbart!

Nytt I CDsamlingen:

Violent Femmes – Violent Femmes

The Eighties Matchbox B-Line Disaster – Horse Of The Dog

Various: A Man A Machine (blandskiva med elektromusikens pioneerer. Elektromusik/Synt i form av Wire, Suicide, Fad Gadget etc. Alltså tung och mörk synt som går som en stöt från höger till vänster kroppshalva. Är du hel efteråt har du missat poängen.)

Thee Vicars- Back On The Streets

Dum Dum Girls - I Will Be

The Music Machine- Talk Talk (Du kan inte ana hur LÄNGE jag har letat efter denna skiva. Det gjorde min dag. Blev däremot lite missnöjd då den innehöll flera covers, som var sämre än orginalet. I och för sig kan det vara svårt att göra Taxman och 96Teardrops bättre än vad de redan är.)

 Thats the spirit! När du inte har någonstans att spela; släpa ut hela bandet på gatan.



New York Dolls hade sin ända UK spelning i måndags, och eftersom att vulkanen med det vidrigt fula namnet spydde ut aska just då, lät en konsert i form av de glammiga CBGB punkarna alldeles utmärkt. Gubbarna totalägde de flesta unga band jag sett live, både energimässigt, showmässigt- och i tajthet. Det kan nog förklaras av deras låga karriär- men ändå! jag stod i publiken(i ett desperat försök att undvika en jobbig peddogubbe) och drömmde att jag befann mig på CGBG i NY för drygt 30år sedan och jag kom nästan dit- i tankarna alltså; så bra var de! De tog med publiken på en tidsresa inom punken. "Trash" och "personal Crisis" har jag aldrig hört så bra som då. Jag kan bara gissa hur det lät när de var unga och påtända- som balsam för öronhåret. David Johansen och Sylvain Sylvain var de ända orginalmedlemmarna, och trots Sylvains småsnuskiga skämt och onaturliga tungrörelser så hade de kvar Det, de rörde sig och förde sig som respektingivande rockrävar. För det är vad dom var, respektingivande. De körde en tribute till Malcom McLauren, som var rätt dålig om jag ska vara helt ärlig, men deras tribute till Bo Diddley var helt galet bra, det var en omgjord version av Bo Diddleys självbetitlade låt- Bo Diddley – Bo Diddley eller så var det denna, jobbigt det här blev nu. Bo Diddley – Hey! Bo Diddley

Förbandet The Vivians var ett av de bästa förbanden jag någonsin sätt och helt perfekta som förband till NYD- Vilket drag. Till och med de gamla svårflörtade punkarna i publiken medgav efter konserten att de var förbaskat bra. Tråkigt nog så var det bandets absolut sista konsert någonsin "But we do it as a support band to our idols", så jag antar att de inte mådde allt för pyton. Fan, jag gillade dem.



Snusk! nu belv det ett alldeles förlångt inlägg för att vara fredagskväll. Nu ska jag dö framför en hyrfilm. orkar. inte. göra. något.

BOI! jag ar en strandad val i london, ppl are going nuts men spraket borjar arta sig! Vulkenanen Ehejkefkhsfajhsjhhsjk'akajdh vagrar sluta braka. Till er jag inte har rad att ringa: kanske kommer med tag hem som tar X antal timmar fran och med imorron donnu.
ps. engesk pubmat tastes like shit!

puss

lyssna pa THE STILTS sag dem pa Barfly har om dagarna mkt bra! och for er som gillar lite med softisikerat sa ar Rode Massacre ypperliga, lutar mot brian jonestone massacre hallet(men saklart mycket samre)

Bye mates! Imorron är jag i London, har inte fattat att jag ska dra än, men tanken gör att det känns bra i hela kroppen! Ser framför mig hur vi flyger in över den smuts romantiska staden, himlen är smått molning, flygvärdinnorna serverar fish'n'ships och kaptenen drar på London Calling eventuellt London Buring- på högsta volym såklart. Framför oss sitter Peter Doherty och Carl Barat bredvid Mick Jones vilka bestämmer sig för att köra ett litet gig uppe i luften, men de har inga instrument så de lirar luftgitarr och knäpper med fingrarna. Carl visar sig vara en jäkel på att vissla. Bakom oss sitter Paul Weller och samtalar om gäddor med välfrisserade drottning Elisabeth. Av en händelse har hon en hel väska full med karameller som hon livligt delar med sig av, men vid avstigning så blir hon grippen av SÄPO för pedofili. I efterhand får vi veta att de lät henne gå fri efter att hon gav de fem karameller, med favoritsmaken lakrits.  


 
Ps. Imorron är sista dagen att söka in på uni om man nu ska det, glöm inte bort det för farao

Om två dagar lämnar jag landet, fyfan va skönt! Jag och pappa ska till London, wonderbar, super, woho! Städernas stad, musikens hemstad. Vi hade tänkt gå och se The Beat, men de ställde in. Då försökte vi(jag hehe) hitta någon annan konstert som båda kunde njuta lite av ialla fall. Jag fann att Black Rebel Motorcycle Club och Killing Joke skulle spela under dagarna vi är där. Men det visade sig att den första var slutsåld, den andra feldaterad. Vilket underbart roligt skämt! Anyway, James spelar sometimes så det kanske kan vara något. Fårla se helt enkelt, brukar ju alltid bli spontant och random annars så det blir väl likadant denna gång. Eventuellt blir det fotboll med Mick Jones & Peter Dohertys favoritlag Queen Park Rangers som spelar derby. Engelska fotbollshuliganer brukar sjunga jävligt fint.



puss

Odenplan är Stockholms överlägset läskigaste tunnelbanestation! Jag kom nyss där ifrån och ut från tunnelgångarna kommer stela hjärtskärande metalljud som får en att tro att man är närmare Mordor än Stadsbiboteket. Jag vill låtsas att jag är "Artyom" i Metro 2033 och att jag är jagad av geggiga radioaktiva monster. Varför händer inget sånt spännande i våra tunnelgångar?

För er mogna, händiga män:


Den här låten funkar också skit bra att gå sakta genom stan till. Den funkar även för inkompetenta eller eventuellt impotenta.

Här är vad jag tycker är det bästa från vad andra tidningar ansåg vara det bästa från SXWS. Alltså nygamalt men mest nytt och coverart från min sida. who gives a s..?


Magic Kids- Hey Boy (Har du någonsin hört Twee- rock'n'roll? )


The Smith Western- Girl In Love (17årigt garageband som leker med T-rex glitterglamm. Jag är kär i er iaf!)


JJ- Things will never be the same again. (Svensk sångerska med en trollsk röst, Jens Lekman & magic mushrooms. Vårturnerar med The XX)

Lov är en livsnödighet, jag menar jag lever i en total stresskarusell varje dag skolan gör sig påmind. Inlämning hit, inlämning dit. För första gången på ett halvår kan jag andas ordentligt. Jag befinner mig i ett vardagens Nirvana ungefär. Idag satt jag och Stina på ett Hare Krishna(Multi Kulti dårå) doftandes cafe i flera timmar och bara satt, drack kaffe och pratade om skit. Sen hem, prima liv, gloendes på Skins 3. Precis som för ett och ett halv år sedan- The Ace Of Spades!
Dessutom håller sommarens pusselbitar på att falla till plats, och festivalsommar är bara förnamnet! men mer om det en anna  dag för desom bryr sig.

Motörhead- ace of spades


 

Jag befinner mig i en konstant känsla av att garagerock är min framtid. Inte den blekaste om varför och det kommer antagligen inte bli så. Men för att klargöra faktumet så är jag kär i genren, och i vilket fall som helst tror jag att garage kommer att få en stark och mindblowing revival snart, eller den pågår just nu! Det är garagerocken med stänk av surf och rockabilly jag jiddrar om, garagen med de sjungande gitarrerna och de smått retarderade sångrösterna. Jag diggar ironin i musiken, ironin över livet och inställningen av att leva här och nu. Att inte ta allt på så jävla stort allvar, det är liksom okej att vakna med kalingarna runt skallen med en fet baksmälla, av en händelse sittandes med en gurka i handen.
Wikipedia klassificerar Mando Diao och Kings Of Leon som garagerock, men det här har inget med dem att göra. Ska det kallas garage ska det fan vara rått och fint på riktigt- Black Lips,Del-Lords, Big Enchilada, King Khan eller varför inte det japanska brudbandet The 5678´s`. Det finns så sjukt jävla många inom genren och band efter band erövrar de underground scenerna, och allt är så sinnesjukt jävla bra att jag får gåshud över hela kroppen. Kanske kommer tjejerna få en rättvis roll den här gången!?

För alla med MGMT abstinens; den 3e december spelar de på svensk mark! (gissar att de även kommer att besöka, låt säga; popaganda i år igen?)



För er med fullskaligt abstines; ta det här pillret. (ja menar: Bob Hund, Mando Diao, kära uffe lundell, Antilla, Fogerty, Stefan Sundström.. hur har ni lyckats grönan? hypnos? gift i colan?)

Jag hyser agg gentemot Hoffmaestro & Chraa.

Nick Cave är råtuff. Jag kom nyss hem från en påskmiddag med några über-flummiga människor(förövrigt gö god mat lisen!) där drog vi på denna låt från Nick Cave and BS's senaste album med samma namn.

Så var det sagt, misslyckande leder bara till något bra. Eller det kan man intala sig iallafall. Egentligen känner jag mig lite on fire just nu- det är påsklov! Vilket betyder lek i sandlådan med de jag tycker om, med ett skummigt plastglas påskmust i handen. livet är bra vettdu, ibland, för det mesta! och vi medelmåttiga svenskar ska under en helg få ner sjuka 144 sockerbitar. Hej diabetes! men visst är det gott?!





Med ett glas rödvin i hand och knaprandes på en oidentifierad(gammal?) bit choklad har jag kirrat en låtlista som skulle få gudarna att dansa limbo. ja, eller nått annat klyschigt. Listan består av en drös 80tals band som i stort sätt vaknade till liv under samma våg som Stone Roses och Happy Mondays oblodiga erövring över rave kulturen. Television Personalities är liksom Inspiral Carpets en gnutta psykadelisk, men de surfade på vågorna som New Waven skapade. Att låten handlar om Oscar Wildes narcissistiska skapelse Dorian Gray, skulle i alla fall få Peter Doherty att dansa magdans(en av hans favorit böcker om jag minns rätt. jag tror inte jag drömt det i alla fall)  The Pastels har samma benstomme som The Vaselines. Deras sockersöta tweepop får mitt iskalla hjärta att smälta en gnutta. The Replacements är punkbandet som växte till sig och blandade sin musik i en ljuvt retarderad mix. Kassetten innehåller sist ett tryggt och varmt andetag av The Woodentops.

Create a MySpace Playlist at MixPod.com