Darwin Deez är ett av musikjätten nme's framtidshopp, bredvid Everything Everything och Hurts.



Även jag blev helt och fult såld på Darwin Deez efter att ha hört låten "lights on", tyvärr höll inte det längre än till nästa låt i spellistan. 
I låten "Lights on" är gitarren sliten och rättfram men går samtidigt i dur. Soundet fulländas med oidentifierbara psykadeliska ljud och oljud som bitvis låter som fjärtar eller möjligtvis en roslig motor. skit samma. Det är underground som låter som arenarock. "Det här kommer bli stort!" tänkte jag i ungefär 5 sekunder tills "Bad Day" och "The spring Dance" crashade den ljuva illusionen. Låten "the spring dance" är en helvändning från allt detta, grymt funky(rocky möter real  funk. ja, det är läskigt!)och den saknar i stort sätt sång, vilket inte alltid behöver vara ett minus, men det är det den här gången. Den är jobbig och yrselframkallande. Andra låtar är så hyper dance/souliga att jag mår  dåligt.
Något senare i spelkön stöter jag på "radar detector" som får mig på lite bättre humör, även den blir lite mindfucking efter ett tag då låtnamnet nämns cirkus 100gånger, men Darwin Deez gö söta uproach och skumma glädje slinker ingenom alla maskhål i denna truddelutt.