HELLo e tillbaka efter 2 dagars P&L, en snabbvisit blev det, men OJOJOJ va härligt det e me festival!! stämningen va grym, campingen äcklig, folket fulla o glada och musiken überBRA! mkt chill blev det me Stina o Lina på gräsplättar i solen, e brun som  fan nu! :D  (har inga bilder, eller s fota endel, men orkar inte lägga upp dom nu. alla bilder e från rockfoto.se)

Det härliga me P&L va att det va så jävla olika genrer, allt från Mötley till Kleerup, vilket ledde till alla möjliga typer av mnsk vallfärdade till festivalen.  Det blev däremot inge The Libertines återförening, men känner på mig att det kommer ske snart. Både Pete o Carl spelade flera Libertines låtar(tom Babyshambles spelade Time for Heroes!) det måste fan va ett tecken!

här kmr en snabb överblick på va vi såg:


Vi började me att se Carl Barat, fy fan va grym han e, fast kan inte berömma honom för att bjuda på sig på scen- men va fan. han e grym ändå!haha.  Antony från Dirty Pretty Things va där med o Carl drog på o spela låtar som tex "So Long" , "Music when the lights go out" "bang bang you're dead"- börja fan gråta under "don't look back into the sun". det va fööör mkt känslor inblandade. vackert var det bara för att det var carl, annars skulle konserten bara blitt en tvåtaggare.


 titta på Tomas di Levas show, faktiskt en jävla entertainer den snubben! fick me hela jävla publiken, men kändes lite sektigt ett tag. dags att gå typ. men hans låtar e trot elr ej, riktigt goa!
såg lite Johnossi(eftersom att kooks ställde in) som alltid förvånar lika mkt, 2 pers som får med sig hela publiken e duktigt!
The Soundtrack of our Lives så jävla bra live! va nog näst bäst av alla konserter vi såg! dom vill ja se igen!!
Thåström va lika cool som vanligt! han e kult o fan historisk i sverige! så jävla mäktig show! Ebba  kommer däreomt alltida vara det bästa han gjort. miss huddinge centrum 1972, va tyngst
efter thåström såg vi lite Mötley Crue, vilka e bättre en va ja trodde, men de fick aldrig igång publiken trots eviga fölrsök- vilket va lite råkigt. en lite stel show, med bra låtar.
kleerup å andra sidan fick var enda musiksjäl att hoppa i takt med musiken. Lykke Li kom ombord o hjälpte till med sin speciella röst. trefligt!


En tyst minut för kungen av pop, Michael Jackson, hölls under fredagen. på skärmarna vid stora scenen så visades hans klassiker, thriller. RIP Jackson, som gjort så ofantligt mkt för musiken. En san legend!

 
fredan började me att vi såg Persons Pack (bildades -89, love antell spelar gitarr i bandet nu) vilken perfekt sommar musik! glada toner på svenska, med lite attityd! dom vill ja ha på min mp3!!
Mys på The Sounds P3 gig, Maja hon e  cool hon, spela några nya låtar som va riktigt bra, men inte lika bra som de gamla.
största underdog upplevelsen  för mig va The coffinshakers, fuktansvärt coola: värmländare som blandar Johnny Cash med nått punkigare vilket blir en sailg rockabilly upplevelse. häfftigt:)
SENNNNN! vare dags för pete, älskade Pete!! spelade några solo låtar från nya plattan o en lugnare version av "can't stand me now" fy fan va bra dom är! men måste säga att han såg jävligt utråkad ut under den spelningen,. publiken va svårflörtad o han bjöd inte på sig, sa ingenting o sen drog han efter 20 min, blev tillbaka knuffad o spela 2 låtar till. det gigget va nog inte hans bästa....


...för det måste fan vara Babyshambles gig igår!! ÅÅÅHHHH! det va tamigfan det bästa ja sätt i HELA MITT LIV!  Hela bandet såg nästan larvigt glada ut, skratta nästan till när jag såg adam på trummor- värsta smilet hela tiden! stor skillnad från petes solo gig, han va mkt bekvämare med bandet bakom sig(inte så jävla konstigt kanske) o han skämtade, log, röjde lite lätt- han såg fan ut o må bra! ALLA låtar va fläckfria! "I wish", "killamangiro" och "Fuck forever" va lätt dom bästa! eller fan det e omöjligt förresten alla va grymma! Himlen va klarblå, vindarna svala och musiken spred sig till varje cell i hela kroppen! ingen lämnades oberörd, inte ens dom som annars brukar "hata" pete(tyvärr folket, många sånna finns) gick där ifrån utan att smått börja älska honom.
Bästa festival musiken någonsin! största folkmassan på hela festivalen hade samlats(efter Mötley) alla dansa o sjöng! Pete hoppa ner i publiken fick tag i en snygg hatt o sen drog på än mer, röjde bland förstärkarna o skit, ja tror inte att någon gick därifrån utan ett leende på läpparna! ja vill bara sudda ut hans dåliga rykte, för vackra pete; du vet hur man skapar riktig musik! utan honom skulle jorden faktiskt vara en sämre plats. lungnaste låten va "albion" o röjigaste Time for Heroes. 
Pete slänger miken i maken, drar ut gitarrsladden. konsterten är över. och mitt musikhjärta är mer än nöjt!