Hej! För att motverka kriminalitet; upphäv alla lagar! För utan lagar kan inga brott begås.



Titus Andronicus heter Shakespeares första och allra blodigaste tragedi. Några århundraden senare, nämligen 2005, bildades ett band med samma namn i New Jersey. Lo-fi bandet är ganska blodiga själva. Deras andra platta(släppt 9mars 2010) är en koncept platta om det amerikanska inbördeskriget. Låten "A perfect Union" är ett prakt exempel! Låten börjar med ett tal av Abraham Lincoln från 1838(!) med inspelningen som blivit rostig av tid och otid drar en tunn hinna över det annars moderna poppunkiga soundet i låten. Låten hintar även till Billy Bragg och hans berömdhet "A New England" i formatet; "No, I never wanted to change the world, but I'm looking for a new New Jersey".
Nyskapande, och tidsskakande, är ordfragment som snurrar i min skalle när jag lyssnar på albumet, för det är inte bara den första låten på plattan som börjar med originalinspelningar av föråldrade tal från inbördeskriget, utan varenda låt har förärigas med ordblandningar av gamla patriarker. 

Skivan är väldigt väldisponerad och ambitiös, medans live inspelningarna som youtube erbjuer är mer luggslitna, till exempel låten "Titus Andronicus Forever" som maler mantrat "The enemy is everywhere" om och om igen. Men plattan innehåller även lugnande, lätt tröstande låtar. Början av "No Future Part Three: Escape From No Future" är däremot pinsam, eftersom sångarens röst passar bättre till obehärskade, hesa skrik, än skönsång.

"Four Score and Seven" kommer mer lindrigt undan, men den tidigare övergår som tur i en flodvåg av hoppfullhet när han ger av ett djungelvrål. *pffjuu*.

"Theem for "cheers"" är presic som namnet antyder ett riktigt glädjepiller. En sommarlåt, kapisch?
Frontmannen Patrick Stickles har lika vildvuxet skägg som frontmannen i Band of Horses, han är i själva verket väldigt lik. Men mer än utseendet har de inte gemensamt - medans Ben Bridwells musik är finstämd och sorglig, är Ians och hans röst en förmedlare av en känsla. Känslan stavas hopplöshet, och det om något river upp mer sår än någon "The Funeral" av Band of Horses någonsin kan göra. 

A perfect Union


För att smaka på något lite äldre. Midsummer party the yard; någongång, någonstans 2008. Bra är det!