När jag behöver finna andrum sätter jag mig på en buss. eller ett tåg. Den ska gå till stan. Fragment av liv hinner snabbt fladdra förbi utanför fönstret, kyssa hornhinnan, och sedan försvinna i takt med tågets hastighet.Jag känner mig som Woody Guthrie. En sjö, en skog, en kiosk, en motorväg.Jag portförbjuder de ytliga tankarna. Bortblåst. Va skönt!
Många flyr stan när de vill finna lugn. Jag söker den. Alla männsiskor, skal av liv jag inte vet något om. Är han kanske mäklare? hon kanske konstnär? Vad vet jag. Det spelar ingen roll. Jag flanerar i takt med August Stringbergs karaktärer. Kanske köper en MOJO eller tittar på skivor på Pet Sounds. Ser mörkret falla över staden. Lamporna lyser upp mörkret.
Jag behövde luft idag, fylla lungorna med liv som inte innefattar mig eller någon jag känner. Jag blev kär i en gitarr. Begangnad, rätt dyr- men oj så fin! Han är så snäll han som jobbar där på Götgatan.

Vill du gå på konsert på fredag? Klart du vill! The Mary Onettes spelar på debaser. Dom går i Jesus and Mary Chains fotspår. Jag är stolt över att de är svenaskar.

Mary Onettes. Explosions.