Hösten gör mig trött. Ögonen svider av tanken att kanske börja använda linserna igen. Fy för dom. Ikväll ska jag och Stina se på Idol. Tror jag. Hon är en av de roligaste människorna jag känner. Roliga människor är bäst.  Att vara konstig och gilla det är nog den finaste egenskapen man kan ha. Att vara sig själv. Konstighet är egentligen bara en tentakel av sig själv. Lika normal som alla andra fina delar av kroppen. Som ögonen. Eller rumpan. Ett desperat försök att muntra upp alla trista regler och system vi är hjärntvättade med. En käftsmäll riktad mot aktoritärer, för sådär får man ju inte säga. Eller göra.


Jag satt och lyssnade lite på Yoko Ono nyss. Hon sjunger verkligen dåligt. Instrumenten är snyggt spelade, men det är inte hon som sköter den biten. Men konstnär kanske jag skulle kalla henne. Hon borde hållit sig till konsten. Låten "Why" är däremot rätt frän. Exprerimentell. Nästan lite punkig. Hon är konstig.

Men jag måste säga att Jim Jones Revue når fram som 1000 strålande solar. Vilket riv. Smutsig rock'n'roll. Little Richard & Jon Spencer BE. Typ. Ibland finns det inget bättre.

Jim Jones Revue-  Princess And The Frog