80-talet är kanske det mest underskattade årtiondet. Visst var det  neonfärger, töntiga popmusiker och David Hasselhof lookalikes. Men samtidigt så växer helt nya musikscener upp. Hejhej Synt-musik. Och hejhej Postpunk.
Om jag skulle gått på jorden då skulle ja lätt som fan gå klädd i svart från topp till tå. med tuperat svart hår(scarymary) precis som bandmedlemmarna i The Cure, Joy Divison eller Jesus and Mary Chain. Jag skulle gå ¨på intensiva 10 minuters spelningar som ballar ur gång efter gång. Sätta på noisepop LPs för att knistla ur min irri på skitstöveln Ron Reagan. Fast ilskan fick man  ta ut sittandes, skivan hackade annars. men de va ju lite coolare. Antagligen skulle ja tycka att Grease va en grym kärlekshistoria, men helre dö än att erkänna det. juste! o fan heller skulle ja käka ananas i maten, bara för att de va "exotiskt".. 

   Kärlek!

60 tals band som velvet Underground, The Kinks, The Doors mm + 70 tales punkvåg kläckte under 80-talet de svarta  ankungarna i band som Joy Divison, Jesus and Mary Chain, The Cure. Shoegaze? noisepop? psykadeliskt? alternativt? skit samma, de e speciellt, otydligt o förträffligt!Damn va coola de va! Svart kärlek till livet, sångerna som sjungs med en röst dirket från hjärtat och får med varje sorg i sälen. Jesus vad underbart! Texter som faktiskt berör och instrument som spelar- lite falskt. För mig symboliserar deras musik livet i stort. Allt går inte lika fint som en låt från Beatles, jävla otaktisk är man. Och de visste att vi alla är lika utsatta, och ensamma. Om ja var 17 bast då skulle jag naturligtvis haft en jobbig fame-förälskelse i Jim Reid, sångare i Jesus and MC.


Ja fan, mkt hände under sprakande 80-talet. men nu vet ni att de fanns en "svart" sida, bredvid allt det andra konstlade. Men jag kom på att ja inte ska gråta några salta tårar för att jag inte fick vara med om det årtiondet heller. 10 år senare föddes ett av mina favo band Brian Jonestown Massacre till musiken.Tänk om jag skulle vart en missfit tonåring utan albumet "Strung out of heaven". 


just idag, här och nu skapas fortfarande musik, som barnbarn till denna underbara genre. The Horrors släppte för npn vecka sedan en underbar skiva, i deras förfäders fotspår.  Men för allt i världen finns ju livs levande, unga och med musik som självaste Ian Cutis säkert  skulle diggat. Dunkandes här och nu på 2000-talet. My Bloody Valentine, The Raconteurs, Black Rebel  Motorcykleclub, iLikeTrains.. 

LP skivorna är utbytna mot Ipods, Svart tupperat hår utbytt till indie-lockar. Annanasen är iof kvar. Presic som musiken. Det kanske inte är så dåligt att leva under denna tid iaf! Vi får ju både ta del av underbar musik som generationer förrut spelade, samt höra nya band om 10 år kommer att vara lika legendariska som Joy Divison, eller varför inte The Doors.


My bloody Valentine -Realise